Ny vecka, nya möjligheter. Morgnarnas ständiga syssla var att borsta avels- och unghästarna men tillsluts stod vi mest och gosade med dem. När vi var klara i avelsstallet tog vi oss en rast och gick hem för att ringa vår lärare Carina pga att Maria inte blivit riktigt frisk sedan veckan innan då hon inte kände sig kry.
Vi gick tillbaka till stallet för att jag skulle motionera Fair Lady. Lagom till att vi skulle gå mot longerbanan hade Malin kommit till stallet och planen var att vi skulle åka till en läkare för Marias skull. Efter att vi pratat med Michael så fick han inte kontakt med sin läkare. Han rodde oss genom Malin att fundera på om vi verkligen ville stanna kvar. Ville vi stanna tyckte han att vi skulle uppsöka läkare men ville vi åka hem tyckte han att vi skulle uppsöka läkare hemma i Sverige. Vi fick då kontakt med Carina som sa att läkarbesök inte spelade någon roll, eftersom kontraktet stod på mig. Det betydde att om vi bestämde oss för att åka hem så var vi tvungna att betala tillbaka allt som vi fått i bidrag eftersom det var Maria som var sjuk och inte stod för stipendiet. Tankarna gick runt, hur skulle vi göra? Maria kände då att hon hellre skulle åka hem till Sverige och bli undersökt istället för att uppsöka läkare i Ungern. Hon valde alltså att åka hem till Sverige tidigare. Nu återstod det hur jag skulle göra. Jag kände för att stanna kvar, eftersom man bara får en sådan chans i livet och ville uppleva denna praktik utomlands. Men jag kände samtidigt inte för att stanna kvar här själv. Hur skulle jag göra? Det var inte lätt att fatta detta beslut efter en sådan tuff dag av velande fram och tillbaka, men jag beslutade mig för att stanna kvar tills vidare. Efter samtal med Carina hemma i Sverige så skulle jag försöka anpassa mitt arbete efter när svenskan Malin skulle vara i stallet.
Att allt vände så plötsligt på en dag kändes oerhört konstigt! Helt plötsligt skulle jag vara själv på en anläggning där väldigt få personer kan kommuncera med mig. Men jag ville inte bara ge upp och testa när man väl fått chansen. Självklart mådde jag inte särskilt bra av situationen i stallet men jag visste att sådant inte går att ändra på några veckor, Rom byggdes inte på en dag liksom.
Efter att jag jobbat klart, med att bl.a. motionera Diadaime, kom jag hem till packade väskor och en Maria som var redo att få åka hem under morgondagen. Stämmningen var pressad under kvällen och jag förberedde mig mentalt att jag nu skulle klara av detta äventyr själv.
Motionerat: Fair Lady, Diadaime
